I mycket av den konst jag både skapar och dras till finns en känsla av att något vill förmedlas, men det går inte riktigt att ta på. Som halviranie har jag alltid känt en dragning till just det där ordlösa, och som ofta även framträder i persisk poesi. Där talar de ofta om doost som endast träder fram i tystnaden.

Jag har också en stark fascination för människor och alla våra vibranta kulturer. För mig handlar konsten egentligen bara om att ha kul i skapandet, och jag har som roligast när jag får måla porträtt som inspirerar mig!